känner att jag bara måste skriva av mig lite,
men när jag försöker, får jag inte fram ett ord av hur jag egentligen känner...,
saknaden efter att alltid kunna prata med dig är större än någonsin.
börjar kännas  som om  jag inte hör hemma här i smedjebacken,
längtar sjukt efter att få gå ut 9an och kanske,förhoppningsvis bara få flytta här ifrån.
lämna alla som aldrig har betytt någonting för mig,bakom mig.
men dom andra som har betytt nått kommer
jag alltid att minas,
just nu är det väl 6st som jag kan komma på.
av 5 121.
/e